RTPK - Grevinnan och Betjänten

Insända kommentarer:

Vi har fått en "extern" kommentar:

Bäste webmaster.

Försökte sända nedanstående till Grevinnan och betjänten-diskussionen på
rtpk.org, men fick upprepade besked om anslutningsfel:

Det stämmer att "Grevinnan och betjänten" visades vid Montreux-festivalen
våren 1963 och att sketchen sändes i svensk TV första gången 1969-03-01. Den
var ett av inslagen i det nya lördagsblocket ²Lördagskväll² med Beppe
Wolgers som populär presentatör, assisterad av sin snart riksbekanta
boxertik Cilla. Premiären 1969-02-08 beräknas ha lockat mellan 4 och 5
miljoner tittare.

"Grevinnan och betjänten" tycks inte ha blivit någon omedelbar succé. Så här
skrev TV-recensenten Ingvar Orre i Dagens Nyheter 1969-03-02: "Wolgers
åberopade till och med TV-kritikerna som försvar för den för all del
skickligt gjorda men knappast smakliga fyllesketschen om grevinnan och
betjänten. Han sade att vi alla som var med om Montreux-festivalen 1963
gillade inslaget. Det tror jag inte var sant; det tog ju också sex år innan
den kom hit, eller hur?"

Klas Gustafson
(som varken är pensionär eller TV-medarbetare, men som sökt ovanstående
information under arbetet med boken om Beppe Wolgers, "Beppe. Biografin"
(Albert Bonniers förlag, 2003). Mer om Beppe finns på www.beppe.se)

Här kommer Ulf Hjertquists kommentarer till alla SVT-medarbetares mer eller mindre sakliga kommentarer.
Alla har inte kommit ihåg rätt, det är ju uppenbart.

Gubbröra till Grevinnans smörgåsbord...

Hasse Rydström klev fram ur anonymitetens dimmoln och bringade klarhet i mystiken som omringat första svensksändningen av ”Grevinnan och Betjänten”.

En tvetydig klarhet.

När Lasse Boberg berättade i sin artikel att Hasse Ry. ”fångade sketchen i en sändning från Schweiz” luktade det fiction i kubik. – Men Hasse har bekräftat.

En servicetekniker ”råkade få in ett program från Schweiz där just G&B sändes!” OK då! - Långsökt! – So what?- Men han hade ju inte som arbetsuppgift att banda, sända eller redigera program! Hasse fortsätter: ”Detta band råkade efter en tid `den förträfflige` Ulf Thorén få se och bad att få sända det i sitt program”!

Om nu en bandtekniker råkade ha vilda programidéer av något slag utanför sitt yrkesfält, var han informerad att gå huvudvägen via jouren för ett OK att kliva vidare i ullstrumporna. Om en servicetekniker hade rätt att kliva över staket känner jag inte till. Det var i alla fall i realiteten jekligt byråkratiskt och krävdes rekvisition, registrering, prodNr och hela köret, om man ville bidra med något till programsidan. Så gällde bla då jag, som bandtekniker, tog initiativ till några egenproducerade inslag som sändes i ”Hvar fjortonde dag”-serien 1969.

Om den bakvända introduktionen och sändningen av ett utländskt program skedde enligt Hasses uppgift, var det ett unikum. G&B hade bandats och sändes i så fall utanför praxis. Sketchen dök sedan ner i ett svart djupt anonymt hål. Den kunde inte registreras. - Händelsen får tillskrivas ungdomlig entreprenöranda som naturligtvis uppmuntras i extern och privat företagsamhet. Dock icke önskvärd inom interna TV-administrationens guldglänsande ram kring den fina planeringstavlan.

Hur förhöll det sig då med tekniske jouren Bertil Hallqvists version? - Den är helt i linje med etablissemangets förordning; trovärdig och administrativt vattentät. Bertils
redogörelse är okay. Han förklarar hur sketchen hade hamnat på A1, visats och kopierats på uppdrag av Gert Engström. Inslaget förvarades därefter i VB-arkivet på A1.

Gert E. införskaffade sändningsrätt till programmet som förmedlades till Ulf Thorén som var underställd Gert E´s avdelning. Har arkivets ProdNr 00-63/7571 något med detta att göra?

(Fotot är från RIRTV 1969 med underrubrik: Projektledaren med sin personal.)

När sändes då sketchen i ”Hvar fjortonde dag” ? - Vilket av de två banden användes vid sändningen ?

Ska det nu vara nödvändigt att röra i denna smörgåsbordets pyttipanna? - Jo, vi vill gärna smaka en sann dessert! Det rör sig om TV-historia eftersom sketchen sänds varje år !

Ingen av de båda inblandade producenterna finns bland oss och kan skingra dimman som tätnat. Av sagda historiska skäl vore intressant att bringa kännedom om det verkliga förhållandet. Snutten har gunås råkat bli den guldgås som flera nu kramar på svartsoppa.

Jag vidhåller min korta version från ”minnen”, (web 2004-15-01) ty sketchen bandades från newslänken 1963. Vid mogen ålder minns man en händelse som denna från forntid på A1. Anledningen var att sketchen var förbaskat skojig vilket andra europeiska tekniker också tyckte! VB-tekniker som ibland jobbade med Aktuellt kunde få vänta på newsinslag. Under väntetiden hände sig att vi sände varandra bloopers som lockade fram ett skratt. G&B var en typisk sådan som bjussades från någon tekniker i Schweiz. Möjligen kunde den också bandats av någon NDR-tekniker och länkats vidare därifrån? Ingen bandtekniker på den tiden hade kunnat undgå att se sketchen.

Den sparade jag i mitt ploopersband tillsammans med andra roligheter bland annat från Marlene Dietrich; Ingemar Bergman; Putte Kock mm från studios och länk. Jag var inte ensam om att ha ett sådant klippband. Det kunde, och skedde oväntade kul happenings i en studio. Man bad PTG-killar eller mixern att få en kamera och ljud liggande ut under pauserna. Mitt bloopersband stannade kvar på A1 efter att jag försvann till annan verksamhet. Numera är det ju verkligen inne att gräva fram godbitar ur sådana band. Det skedde ju helt oväntat under Önskereprisen 1971 då man via alerta bandtekniker där ’återfann’ G&B. Säkert har andra klipp fiskats upp genom åren. Förfaringssättet är populärt ute i världen då det gäller film- och videoflopps med inblandade kändisar.

Visade jag G&B till någon eller några efter bandningen 1963? Naturligtvis! Men till vem eller vilka har jag ingen aning om efter 40 år.

Programmässigt vet Gunnel Rådström att berätta. Vem skulle äga kännedom om inte Gunnel, som satt som spindeln i inköpsnätet för utländska underhållningsproduktioner. Hon bekräftar att Åke Söderqvist köpte G&B efter Montreuxfestivalen 1963. Men Gert E.då, som säkerställt programmet?

Att Åke S.tydligen inte lyckades att få sändningsrätt för sketchen på grund av att Nils-Erik Baehrendtz skyddade nykteristerna i Sverige är ju även det otroligt humoristiskt i sammanhanget. Där låg den inköpta sketchen och samlade damm i skamvråns torkrum.- Jag som trodde att tryckfrihet och visningsrätt utgjorde grundval för ett fritt svenskt samhällskikt? - Men fotfolket ska inte tro så mycket!

Nu dyker en Klas Gustafson fram ur dimridån (web.21.02.04) och säger: ”Det stämmer att G&B visades vid Montreux-festivalen våren 1963 och att sketchen sändes i svensk TV första gången 1969-03-01”!? . Det skedde i ’Lördagskväll’ med Beppe Wolgers.

Hur vet Klas G.att det var första gången den sändes? Grundar han ett antagande på uttalandet av Ingvar Orre i DN dagen efter sändningen? - Se där återigen droppar svartsoppa från guldgåsen!

G&B HITTADES i arkivet 1969 av Lördagskvällsteamet. - Två år senare HITTADE INTE Önskereprisens redaktion sketchen i arkivet!? Om en massa människor önskar sig ett program som angavs heta ”Grevinnan och Betjänten” borde ju trillat ner en tioöring – någonstans. Om Gösta Hanson var utsedd som producent för en Önskereprisen på 70talet borde han vara informerad en liten gnutta om händelser på 60talet. Dessutom fanns här en projektledare och tillgång till en intern telefonkatalog. Som träning hade man kunnat läst Conan Doyle. Inte var det väl nödvändigt att slå sig för bröstet som ’Nappe’ efter segern vid Austerlitz!

Innan Hasse Ry´s oväntade uppgift hade jag skrivit en passus om G&B vilken fortfarande är relevant. Inget har förändrats om man håller fast vid legaliteter; Bertil Hallqvist föreslog att den bandtekniker som visade honom G&B första gången borde rättmätigt ta åt sig äran av att programmet kunnat bevaras. Flera av de bandtekniker som var verksamma på tidigt 60tal finns inte bland oss längre. Därför vore glädjande om medaljen postumt utdelades till dem.

Om några ännu sitter inne med information och kommentarer om ´NÄR VAR HUR’ – förhållandet är det ju tid att träda fram på RTPK sidan där diskussionen har uppmuntrats att fortgå.

Det glädjande i sammanhanget är att svenska folket numera anses helt kvalificerat att, om dom vill, få se detta utomordentligt omstörtande program regelbundet på nyårsafton.

Där ser du Fred Frinton uppe bland molnen vilket smörgåsbord av förvirring
bandinslaget ställt till med i Sverige...Din skickligt genomförda, dråpliga rolltolkning orsakade till och med att en svensk tv-kritiker bet sig i tungan då han skrev: ”Knappast smaklig fyllesketch”.

Tittare så långt bort som i Australien och Nya Zealand kan låta sig roas av Freddies krumsprång varje nyårsafton. – Även en och annan nykterist som har sinne för slapstick!

ULF HJERTQUIST
FD TV-JOBBARE

Under de månader som föregick tvåkanalsystemets start var det programledningen för det kommande TV1 som svarade för tv-sändningarna i den "gamla" kanalen. För att skilja de sändningarna från den kommande "ettan" brukade vi använda beteckningen TV0. Senare har jag erfarit att detta gjorde Nils Erik B. ledsen. Men nollan stod inte för någon nedvärdering, vi hade alla jobbat där och var stolta över vår television. Jag var planerings-chef och myntade termen.

Nollans framförhållning i programplaneringen var skrämmande obefintlig, programlagret från den tidigare programledningen hade körts ut under en överdådig julhelg. Gert Engström - programråd i Unsgaards nya ledning - åtog sej uppdraget att "rädda" lördagskvällarnas underhållning. Han kontaktade Beppe W och det snabbt framtagna programkonceptet blev en succé.
Det är därför Gert står som producent och det var säkert han som fattade beslut om G/B. Unsgaard kände naturligtvis inte till Nils Eriks tvekan, och hade han gjort det...

Ingemar Leijonborg

Det är än så länge obekräftat att den här lilla kommentaren från Carl-Uno Sjöblom är relevant för den "vanliga " Grevinnan och Betjänten" men kopplingen kanske finns.

Jag var i fredags (4 mars 2011) ute på Teatermuseum på Kvarnholmen för att kolla gamla södranpjäser från 1872. Jag hittade en massa annat där och kom då på att Povel Ramel berättat om hur han följde med Thor Modéen på turne 1948. Då skulle Modéen och Rut Holm ha spelat upp sketchen, som vi i dag kallar "Grevinnan och betjänten". Jag har kollat att turnén verkligen ägde rum, men inte fått tag i något manuskript från den. Såväl Rut Holm som Modéen var med och Povel var mycket riktigt kapellmästare. Povel skriver om grejen i sin första memoarbok och han berättade den för mig för fem-sex år sedan, då vi regelbundet träffades.
Det skrivs ju mycket om vem som tog in den till TV, inte sant?
Hälsningar från Carl-Uno.

Åter överst på sidan --->