I början av 90-talet var jag i Saharaöknen för att reka några platser för en kommande filminspelning . Vi körde i en jeep över böljande ljusbrun sand, det var varmt och solen gjorde att det var svårt att se på långt håll då luften dallrade av hettan. Snart kom vi fram till det vi sökte, en oas mitt ute i Sahara. Vi hörde ett ljud som visade sig vara en fastbunden åsna, någon ägare såg vi aldrig. Men vi hade hittat en oas.

Nu, nästan 20 år senare sitter jag i min bil på E 6 på väg från Malmö och söderut. Denna gång för att söka efter en svensk oas mitt i palmernas stad, Trelleborg. Likheten då? Utanför bilen skiner solen. S.M.H.I. har dock utfärdat en klass 1 varning för det blåser ca 20 sekundmeter. När jag närmar mig havet ser jag vågor, inte av sand utan av vatten med vita gäss och raden av palmer. Framme. Min GPS är inställd och vid nästa korsning talar den om för mig ”ta vänster”, en bit längre fram ”ta höger och sedan vänster” snart hör jag ”Slutdestination. Du är framme till höger”. Jag stiger ur bilen och lyssnar. Jag hör inte något åsnebröl utan fågelsång. Det är inte gråsparvar eller pilfinkar utan kanariefåglar och papegojor. Varifrån kommer ljudet? Jag öppnar en grind och snart förstår jag att jag har kommit in i en oas mitt i Trelleborg. På gräset framför mig, kallad Parken, står förutom alla veteranerna från RTPK även ägaren till denna oas, Gerry Malmstein, till vardags tekniker på SVT i Malmö.

Vi har kommit hit för att göra en rundvandring i Gerrys och hans sambo Margitas egen oas. Det är inte som Mainau som jag besökte för någon vecka sedan, och det är inte som Monets trädgård, där jag var året före. Detta är något eget, alldeles unikt mitt i staden. Gerry berättar med inlevelse hur han skapat denna 2000 m2 stora oas, planta för planta, träd för träd ”Den där granen hade suttit i en julgrupp som låg i en container klädd med silverglitter, men den hade en rot så jag tog hem den och planterade den. Idag är den fyra meter hög” säger Gerry. Ett exempel på hur han tänker, fantasi och skaparglädje är Gerrys passion. Långsamt går vi runt. Här finns den gamla stugan med mosstak, en plant-loppis, ett växthus och förklaringen till fågelsången; kanariefåglar och papegojor i otroligt vackra färger.  I en damm simmar vattensköldpaddor och strax bredvid sitter landsköldpaddorna i solgasset. I en annan damm simmar koikarpar och guldfiskar omgivna av något som liknar en japansk- kinesisk trädgård med stort ginkoträd (Ginko biloba) i centrum.  ”Detta är ingen japansk -kinesisk trädgård, bara en mindre likhet som vi kallar Trelleborgs trädgård med japansk -kinesiska influenser” säger Gerry. Alla i gruppen undrar; hur har du skapa allt detta? Jag trodde att Gerry skulle svara något som Tage Danielsson en gång sa ”När kroppen tar semester är tanken redan där”. Men Gerry säger ”Detta är min hobby, här tillbringar jag all min fritid”, nästan tillägger han, för han spelar också i ett band som tar en hel del tid. Blommor och växter av alla de slag gör intrycket så stort för oss kringvandrande gäster. På en sten i slutet av vandringen kan vi läsa på latin ”Acti labores jueundi” som betyder ”Utfört arbete är behagligt”.

Vi avslutar vår rundvandring med kaffe och sedan bär det hemåt. Inom oss finns dofterna och ljuden samt tankar på Gerry och hans verk. Mina veterankolleger och jag har hittat ännu en oas, fast denna gång mitt i en pulserande stad, Trelleborg.
Tack Gerry och Margita.
Läs mer på www.lillaflora.se

Tommy Starck