Publicerad 3 augusti 2004 DN GRATULERAR: Det började med mord Namn: Anders Pontén. Fyller: 70 år på torsdag, 16/9. Yrke: Pensionerad radioman, författare, journalist och skådespelare. Familj: Hustru Lillemor, fem barn och många barnbarn. Bostad: I Glanshammar utanför Örebro. Musik: Gammeljazz Läser: Historieböcker. Åker: Klipper gräset med åktraktor. Motto: Var glad så länge du kan! Födelsedagen: "En familjeangelägenhet med barn, barnbarn, övrig släkt, kära vänner och grannar på bygden. Jag räknar alla till familjen."

Foto Bernt Larsson

- Som biträdande nattredaktör på Nerikes Allehanda på 50-talet hörde jag efterlysningen på radion av Rut Maria Lind. Hon som senare hittades mördad av Olle Möller. Jag skrev snabbt en notis i tidningen. Nästa dag kom chefen in: "Vem skrev notisen? Från och med nu är du kriminalreporter." Så jag har mycket att tacka Olle Möller för, säger journalisten Anders Pontén.
- Journalisten Börje Heed reste hit till Örebro och skrev om Möllermålet. Sedan lurade han mig till Aftonbladets riksredaktion.
Anders Pontén följde sedan målet ända fram till och med rättegången, där Möller fälldes för mordet.
- Redaktionschefen Sigurd Glans var en rolig jävel. Det var de allihop förresten, de som jag jobbade ihop med på den tiden.
Så småningom gick Anders över till Expressen med Sigge Ågren som chef.
- På Expressen var de generösa med både pengar och beröm, konstaterar han.
Han sitter i den bästa av världar hemma i Glanshammar utanför Örebro och minns med telefonluren i hand. Han bor på landet och tittar ut över åkrar och ängar. I Stockholm har han aldrig velat bo fast han fått sådana erbjudanden under årens lopp både från Expressen och Aftonbladet.
- Det blev fyra år på Aftonbladet och sedan fyra år på Expressen som rikskorre. Men då var jag ung, stark och vacker. I dag är jag bara vacker, fortsätter han.

På Aftonbladet och Expressen tog han dagen som den kom och "jävlades" inte med cheferna. Annat var det sedan på Sveriges Radio där han gjorde radioprogrammet "Riksronden". Radiochefen ville lägga ned Sveriges då mest avlyssnade program.
- Jag protesterade och frågade varför. "Därför att jag tycker det", fick jag till svar. Jag visste inte att man gjorde radioprogrammen för radiochefen. Jag trodde att man gjorde dem för lyssnarna.
Anders Pontén är inte riktig nerking utan han är född på Skellefteå lasarett. Hans pappa var gruvläkare vid Boliden.
- Jag gick tre år i varje klass och vid 19 års ålder lyckades jag till slut ta realexamen med Sveriges sämsta betyg. Innan dess när jag konfirmerade mig hade jag fått en kamera och blivit jätteintresserad av fotografering. Jag sålde en omslagsbild till tidningen "Fart". Någon sade: "Du måste väl kunna skriva en bildtext också." Så jag började på Poppius journalistskola.
Tiden på Poppius var kul och intressant, dessutom fungerade skolan som en arbetsförmedling.
- Så jag fick jobb på Stockholmstidningen. Där fanns Beppe Wolgers och Gunnar Bruzewitz bland många andra. Motboken togs bort 1955 och jag blev lillgrabben som fick springa till bolaget och handla åt de törstiga giganterna.
- Jag blev alltid vänligt bemött och jag tyckte ohyggligt mycket om Paul Ströyer, minns han.
Många människor kände också Anders pappa, Johan Pontén, bergslagsläkaren.
En dag träffade Anders på en dubbelvikt kurskamrat från Poppius. Han hade fått jobb på Ängelholms tidning men ville inte åka.
- Då ringde jag upp tidningen och sade: "Jag heter Anders Pontén och vill börja i stället för min kamrat som fått ryggskott." "Är du släkt med Johan Pontén? Han och jag tillhörde samma matlag i Lund under studietiden." Anders fick jobbet.

När han en tid senare skickade in ansökan om jobb till Nerikes Allehanda ringde en kvinnlig direktör, Doris Holmberg: "Är du släkt med Johan Pontén? Du kan börja."
Anders Pontén har också skrivit böcker i historia. Och i medicinhistoria. Sammanlagt nio.
- När min far gick bort började jag bläddra i hans gamla böcker och tänkte "Det här är ju roligt". Något som resulterade i "Ponténs droppar" och många andra böcker.

Anders Pontén har också varit skådespelare. Han spelade i "Slottsskärvor" på Örebro slott, ett spel från Engelbrekt fram till våra dagar.
- Jag spelade sju eller åtta roller. Alla kungliga och bärande roller gjorde jag själv men så har jag skrivit dem själv också, säger han och skrattar belåtet. Men jag spelade också fångvaktaren i fängelset. Vi framträdde en månad under turistsäsongen i sju, åtta år på 80-talet. Jag jobbade på Sveriges Radio vid sidan om på den tiden.
Redan vid 60 år gick Anders Pontén i pension. Nu vid 70 är han inte alls sugen på att jobba längre och bekänner att han känner sig orkeslös ibland.
- De som säger att de är lika pigga som när de var tolv år ljuger!

LISBETH TELL
lisbeth.tell@dn.se 08-738 11 17