Sid 12-13-14.......

"Hemma" med Ria

Ria Wägners program tog en stor del av vårt arbete. Sändningarna skedde en gång per vecka under dessa första år. Vi repeterade på förmiddagarna, genrepade efter lunch och så sändningen på eftermiddagen. Gertrude Björklund var bildproducent för programmen och var som sådan mycket duktig. Ingrid Samuelsson höll i början sin hand över produktionen men ansvaret blev ganska snarl Rias.
Det vi gjorde var "Television" i ordets rätta bemärkelse. Direktsändning med kamerakort och golvpositioner. Allt väl inrepeterat och alla bilder prövade och godkända.
Även kameramännen visste var gurkan och tomaten skulle ligga. I vilken riktning kastrullens handtag skulle stå . I taket hängde vi speglar för att kunna fotografera kokkärlens botten. En spegelbild måste vändas och det fanns små kopplingsplintar som vi satte på plats under sändningen och hoppades att bilden inte skulle förskjuta sig för mycket. Den tidens kamerarör var så okänsliga att massor av lampor behövdes för att ge en bild med rätt exponering och detta innebar också att temperaturen i studion steg över den behagliga.
Sändes någon bild som var oskarp, grå eller brusig fick man dagen efter höra det av tekniska chefen som hade synpunkter vilka ofta distribuerades via någon skrivelse till alla inblandade.
"Till den tekniska personalen!"
Vid onsdagens sändning förekom bilder av en sådan teknisk kvalitet att ett påpekande är av nöden! Kamerarören fodrar ett ljus av ......etc.
Svartnivån skall ligga på 7% och ingen-ting annat! Förtäring av starköl är förbjudet och även innehav av sådana drycker inom Teves lokaler. Kortspel får bara äga rum i personal utrymmen.....
Det förekommer att personalen lägger fötterna på bordet vilket .......!
Att vidröra eller sitta i rekvisitan är förbjudet för studiopersonalen!" Ja - det var mycket man måste tänka på förutom att vara en god Tevetekniker. Att fotografera i studion var helt förbjudet och det hade, i vart fall vi kameramän, förståelse för. En kamerablixt kunde förstöra ett dyrbart bildrör. På bildytan uppstod en svart fläck som inte gick att få bort på den tidens bildrör.

Ljussättaren Yngve Mansvik (foto Lennart Marcus)

Glass i stora lass!

Rädslan för att göra "TV-reklam" var stor under dessa första år. Allt som visade varumärken klistrades över. Till och med Ramlösaflaskor, som ofta förekom i debattsammanhang, fick namnet dolt av någon vit tejpremsa. Alla som hade med bilden att göra, tog det som en viktig uppgift att avslöja reklam i programsammanhang. Under ett "Hemmaprogram" som handlade om glass och vad man kunde göra av denna, visades och nämndes GB, några gånger. Helt oavsiktligt,vill jag påstå.
Resultatet lät inte vänta på sig. Ilskna samtal från andra glasstillverkare anlände så snart sändningen var över. Både producenten och Ria förklarade att; "det skett helt oavsiktligt och att vi beklagar det inträffade! Ingen på teve kunde ha den minsta vinning av det olyckliga misstaget!"
Samtidigt som telefonsamtalen pågår hördes tunga steg i den trappa som leder upp från studiogolvet till regirummet. Upp kommer en man i vit overall med GB tryckt på ryggen. I famnen har han en stapel av glasskartonger och han undrar vad han kan ställa varorna. "Det är en gåva från Glass-bolaget - se! "
Jag minns ännu i dag Rias min och hur hon med stort besvär försöker få iväg mannen. Felet var att han, Ria ovetande, lämnat av ett större parti i studion, till glädje för alla tekniker som lät sig väl smaka.
Trots Ria Wägners förbud kunde jag inte motstå frestelsen att ta med en stor glasstårta hem och sätta i mig ett par "Magnumstrutar".
Tala om mediets genomslagskraft!

"Galenpannan" Bengt Bedrup.

Första gången jag kom i kontakt med denna härliga människa, full av livslust och "spexhumör" var under en lunchpaus, före genrepet av programmet "Hemma med Ria." Jag hade varit på "Ing-1" och ätit. Genom teve kunde vi köpa matkuponger som gällde på flera ställen runt staden. KTH var ett, Solliden ett annat och som sagt, "Ing -1".
I regementets personalmatsal kunde man äta hur mycket man orkade för under 2 kronor. Maten var den som de värnpliktiga åt och var väl ibland lite "si och så", men priset var avgörande och med en lön på 1025:- i månaden och med en familj att försörja, fick man inte ha några dyra vanor.
Allt nog! När jag återvände från maten stod Bengt B före mig i den kö som bildats vid den nyuppförda entren vid Jungfrugatan. Alla tvingades att passera förbi en vaktmästare. En gammal trotjänare från Kungsgatan som inte släppte en "Djävul över bron".
Jag hörde hur Bengt förklarade för vaktmästaren att han var förföljd av den kvinna som just nu kom cyklande på Jungfrugatan mot teve-entren. "Hon kallar sig för Ria Wagner och är helt galen. Hon har förklarat sin kärlek till mig och lämnar mig inte i fred. Släpp inte in henne, vad du gör!"
Efter att ha sagt detta till vaktmästaren vände Bengt sig till mig med ett skratt och ber mig "hålla käften!" Med tvekan nickade jag ett bifall och fortsätter upp mot det valv som bildar passagen till den inre gården. Bakom mig kunde jag höra Rias upprörda stämma och försök att förklara. Vaktmästaren var helt omutlig.
När jag kommer upp till regirummet i studio "A" får jag höra att Ria ringt från kaféet "Eko" på Valhallavägen och bett att någon skulle komma ner till ingången för att hjälpa henne in. Producenten ber mig gå och en "helförhannad" Ria med tårfyllda ögon och blossande kinder står vid entrén väntande på hjälp. Under det samtal som följer får jag klart för mig att hon inte är den som uppskattar att man driver med hennes person. Rias hat till Bengt blev långvarigt och intensivt.

Bengt och vadet

En annan episod som kan vara värd att berätta är den när Bengt Bedrup en kväll, straxt före sändning av Aktuellt, kommer in i nyhetsstudion, studio G kallad "Potatiskällaren," och förklarar att han slagit vad med nyhetsuppläsaren om att han skulle kunna få honom att skratta under sändningen. Av denna anledning önskade han stå i studion den tid som sändningen varade och att vi alla skulle vara bussiga att hjälpa honom vinna vadet.
Det började så försiktigt med grimaser och öronviftningar. Då detta inte gav önskat resultat drog Bengt resolut ner gylfen, plockade fram - ja ni vet - och viftade med denna. Han vann omedelbart vadet och smög skyndsamt ut ur studion. Kameramännen hade svårt att dämpa sina skratt och det var minst sagt munter stämning under den fortsatta sändningen. I tidningarna, dagen efter, kunde man läsa - "Vad skrattade Aktuellts nyhetsuppläsare åt?" Någon svar på gåtan publicerades aldrig, men nu vet ni varför!

TV-sändning från 2:a kammaren 1956. Lennart Hult vid kameran.